Vecka 43

Nu var det dags för vår sista vecka d.v.s redovisningsveckan och det var dags att jobba fort och metodiskt.
Det var dags att sammanställa alla scenerna och helt enkelt få till dom. Allt verkade flyta på bra utom sista scenen, jag tyckte att den var jättebra och fantastiskt rolig men det var tyvärr inte tillräckligt mycket performance över den.
Vi beslöt oss för att sätta oss ned och försöka att omarbeta scenen. Vi som var med i scenen satte oss ned och diskuterade vad det var vi ville ändra i scenen och hur vi skulle göra om den. När vi senare gick upp för att sätta oss med de andra fick vi reda på att de hade tagit bort hela våran scen utan att prata med oss om det. Jag blev väldigt sur över detta eftersom jag tycker att man ska först prata med de inblandade i scenen om detta.
Men det blev som det blev och det kändes som mycket missnöje florerades bland en del personer och inte bara bland de inblandade i scenen. I bland får jag för mig att scenen snarare var för rolig och tog för mycket fokus och att det var därför en del ville ha bort den. Det var ju faktiskt denna scenen som innehöll mest improvisation också och jag gillar när inte allt är perfekt uttänkt, då tycker jag att det mister humor och blir väldigt stelt.

Vi fortsatte på ändå och utformade lite grann på de scener vi hade kvar. Trots att man var missnöjd körde man på och jag tycker trots allt att slutresultatet blev bra, faktiskt över mina förväntningar, så såsätt är jag nöjd.
Ibland tycker jag dock att det hade varit bättre att jobba i mindre grupper, det känns som det hade blivit mindre kompromissande och mindre missnöje på det viset och fler hade kanske fått som de hade velat. Det är alltid lätt att tänka så här nu. Det blev en bra publikrespons och jag tycker att vi var bättre än många andra inslag som gjordes på redovisningsdagarna.

Vecka 42

Nu var det dags att sätta ihop alla smågrupper till en stor helhet och ta de bästa delarna från varje grupp.
Vi satte oss ned allihop och började spåna.
Det gick ganska trögt i början och det var många viljor som skulle fram.
Till slut så lyckades vi enas om ett beslut och gestaltningen skulle handla om absurditeter och ytlighet. Vi gjorde iordning fyra olika scener där många olika personer är på scenen samtidigt.
Det kändes som en nyttig utmaning att jobba så många tillsammans i en så stor grupp och jag tycker att vi kommer överens väldigt bra.
Vi började sätta ihop scenerna och presenterade dom för två lärare som skulle ge oss råd och tips hur vi kunde utveckla scenerna.
I början blev det en stor dos humor med mycket repliker till alla scener. Detta var lärarna lite skeptiska till och ville ha färre repliker och mer gester, mer performance helt enkelt.
Det var svårt att göra om allt utan repliker och detta blir en intressant utmaning för mig.

Torsdag( Den 14:e) Fredag (Den 15:e)

På torsdagen så kollade vi på Roy Anderssons film " Du Levande" som var en mycket speciell fåordig film. Vi skulle med hjälp av denna bli inspirerade till att göra sceniska gestaltningar som vi skulle fortsätta med på eftermiddagen. Vi hade bra samarbete i min grupp och kom snabbt fram till vad vi ville gestalta. Vi hade ledordet skönheten och odjuret och den skulle visa hur en person kan känna sig på insidan och utsidan. Man kan säga att den handlade om en persons egna självbild eller självuppfattning.
Arbetet flöt på bra och iden blev helt färdig.

Nästa dag på fredagen var det dags att spela upp för varandra i de olika grupperna vad vi hade kommit fram till. Det blev mycket skratt den dagen och jag tyckte att vi lyckades riktigt bra med vår scen även om budskapet kanske inte riktigt kom fram. Vi hade iallafall väldigt kul.

Måndag,tis, ons (11:e,12:e,13:e)

Idag såg vi en film som hette the delicious och som handlade om ett till synes vanligt par. LIte senare under filmen så börjar mannen att totalt flippa ur och klä sig i ett rött klänningliknande plagg och bete sig väldigt konstigt och onormalt. Han blir så att säga som en helt annan person när han har på sig den röda dressen. Han blir också stegvis värre och värre i sitt beteende. Frun blir så trött på honom att hon beställer tid för dom hos en äktenskapsrådgivare. Till slut så kraschar äktenskapet och kvinnan orkar helt enkelt inte med honom längre. Jag tycker att det var en intressant film, och man undrade varifrån hans absurda beteende kom ifrån, om det var för att han egentligen var missnöjd med sitt äktenskap och sitt förhållande och ville på något sett uttrycka detta med sitt ovanliga beteende. Hans fru verkade vara ganska dominant och inte särskilt humoristisk eller enkel som person och att detta på något sett tryckte ner honom och han kände sig förminskad. Vi hade ett sokratiskt samtal om filmen där var och en fick säga vad de hade för uppfattning om filmen.

Senare på dagen började vi så smått att bygga våra skulpturer som var gjorda av diverse skräp som vi hade haft med oss. Jag byggde min skulptur utifrån ordet saga och det blev något som liknade ett sagoslott. Jag tyckte att det var en rolig och kreativ uppgift, där man verkligen fick använda sin fantasi till fullo. Det var kul att se hur skulpturen skulle bli, för det blev inte som man först hade tänkt sig, utan ibland fick man ompröva sina ideér och starta om från början.

På tisdag så fortsatte vi med samma procedur och fortsatte att bygga på våra skulpturer. Jag kände att jag hade bra flow och det gick fort att bygga och komma på ideèr. Jag var klar med min skulptur en bit in på eftermiddagen och förberedningen inför onsdagens redovisning.

På onsdagen var det dags för alla att berätta hur de hade tänkt kring sina samhällen. Först fick alla gå runt till allas samhällen och skriva ned ett ord som de associerade med de andras samhällen och sen fick man välja ut två ord som de andra hade skrivit. Ett ord som man tyckte stämde väl överens med ens egen idè och ett som stämde mindre bra överens. Det var mycket intressant att se vad alla hade tänkt med sina samhällen och ofta så upllevde jag att andra inte alls hade tänkt i samma banor som man själv.

I slutet av dagen så skulle vi jobba i performancegrupper och börja förbereda inför vår sceniska gestaltning. Vi valde ut ett gemensamt ord som vi alla ville jobba utifrån i gruppen och började långsamt skissa på några ideér.

Fredag (8:e oktober) Tredja dagen

På fredagen var det dags för lite praktiska tillämpningar och vi fick bygga våra egna samhällen.Katti sa ett ord, exempelvis samhälle och så skulle vi skriva ner fem ord som vi associerade med vad samhälle innebär. Vi samlade senare ihop allas ord och byggde ett s.k träd av detta och parade ihop olikheter och likheter på olika grenar som trädet kom att bestå av. Sedan var det dags att välja ut ett ord var från trädet och var och en fick bygga början av ett samhälle med hjälp av detta. Vi fick även koppla figurer till vårat samhälle, jag valde nalle puh och en smurf. Denna procedur upprepades en gång till så att vi fick två ord var i samhället. Senare skulle vi hitta gemensamma nämnare med varandras samhällen och göra större samhällen i smågrupper. Vi fick även prova något som kallades för flödesskrivning, som gick ut på att man skulle skriva ner tankar om figurerna och orden man hade i sitt samhälle. Tanken är att man ska skriva konstant i fem minuter utan att tänka igenom alltför mycket, utan bara skriva ner direkt vad som kom in i ens tankar. Det var spännande, eftersom det kunde i princip leda en in på vägar som man inte hade någon aning om var de skulle sluta. Det gick väldigt lätt att samarbeta i gruppen och det kändes som att vi kom fram till ett bra motto och bra samarbete. Det kändes som en rolig och bra uppgift att skapa kommunikation och samarbete med.
Jag upplever att efter dessa tre dagar så har förvirringen avtagit lite och det känns som att man mer och mer har något att ta på. Det är kul och en utmaning att inte veta vart allt ska leda och känns bra att vi gör ganska konkreta övningar.
Vi fick information om måndagens uppgift att samla ihop kartonger och dylikt som vi skulle slänga och ta med det till nästa lektion.
Nu har jag precis samlat ihop kartonger och en massa tomma pringles burkar och annat som är tänkt att slängas. Vi ska tydligen bygga en skulptur av något slag av allt skräp imon. Jag är spänd och förväntansfull inför morgondagens uppgift.

Torsdag ( 7 oktober) andra dagen på Hdk

På torsdagen hade vi en föreläsning om sokratiska samtal som handlade om b.l.a hur man leder samtal i en grupp och hur man övar på att bli en bra samtalsledare. De sokratiska samtalen bygger på den antika filosofins mästare Sokrates. Under föreläsning tycker jag att det var intressant att man lärde sig hur man kritiskt kan granska olika frågor och även sätta dom i ett nytt perspektiv. Under föreläsningen höll föreläsaren upp något som liknade en badanka och frågade om den kan kallas konst? Frågan ställdes öppet och alla kunde lägga fram sina åsikter. Min första tanke till denna fråga var ankan bara kunde betraktas som konst i en konsthall i en utställning, annars skulle den bara vara en massproducerad produkt och inte något unikt. Detta kunde ju naturligtvis ifrågasättas eftersom ankan kan ju vara fin och räknas som konst även om den har massproducerats. Man kommer tillslut fram till frågan Vad är konst egentligen?, vem bestämmer egentligen vad som får kallas konst?. Enligt vad jag själv tycker så är detta väldigt subjektivt. Det är upp till var och en vad de tycker att konst representerar, eftersom alla uppfattar objekt på olika vis.
Senare på eftermiddagen fick vi prova på att vara samtalsledare till olika bilder som vi valde ut i mindre grupper och sedan samlades hela klassen för att diskutera var och en av gruppernas bilder. En i varje grupp fick också träna på att vara samtalsledare. Detta tyckte jag var väldigt intressant, eftersom bilderna tolkades på vitt skilda sätt av alla och vi insåg snabbt att man uppfattade en bild och dess handling på vitt skilda sätt.
Det som också blir väldigtt intressant i dessa samtal är att det inte finns några rätt eller fel utan snarare olika tolkningar och övertygelser. Jag märkte ofta i samtalsdiskussionerna att jag fick ompröva vad jag först hade tänkt, eftersom någon sa något som ändrade min åsikt och fick mig att ändra mig. När man som samtalsledare skulle skapa en diskussion om bilden man hade valt så var det bra att formulera en fråga som inte gav alltför självklara svar. Exempelvis: Vad hade du gjort om du öppnade en dörr och möttes av detta (bilden). Jag tyckte att detta var en riktigt rolig, intressant och lärorik dag och att man inser att allt inte är så självklart och att man i många fall måste vara beredd att kritiskt granska något, likväl att man kan vara beredd på att ompröva sina åsikter i vissa frågor.
Jag ser också hur detta kan vara användbart i min kommande lärarroll när det gäller att ställa bra frågor till eleverna man kommer att ha i framtiden och att kritiskt kunna granska saker bättre.

Blogginlägg om tisdag (5:e oktober) första dagen

Första veckan som har gått har varit spännande och förvirrande med mycket intryck och tankar. Vi började på tisdagen med en föreläsning med Bengt Franzén som var inspirerande. Man var ganska spänd på vad själva projektet skulle handla om och man sökte efter klarheter undan för undan. På eftermiddagen begav vi oss till Hdk för att bli ännu mer förvirrade, men intressant och kul var det. Vi fick välja ut ett föremål av hundratals olika saker som exempelvis leksaker, kaffekoppar, tejp, termosar och massa annat. Föremålet som vi valde ut skulle ha någon personlig anknytning. Det var svårt att hitta något som symboliserade detta, men till slut valde jag en klocka som skulle symbolisera min tidsoptimism. Nästa övning vi gjorde var att vi skulle måla av varandra utan att ta bort blicken från det vi målade av och samtidigt inte lyfta upp pennan från pappret. Jag tyckte detta var en svår övning, men väldigt givande eftersom teckningarna inte blev alls som man föreställde sig utan vissa delar av ansiktet kunde hamna lite var som helst. Det är väldigt intressant att vara så fokuserad med blicken på något annat än det man målar och det öppnar lätt nya vägar eftersom resultatet blir nästan oförutsägbart